Etikettarkiv: fiber

Om bredband och byanät i glesbygd

VästmanlandDenna novellsamling fick jag i present av en god vän, som tyckte att den skulle passa mig, när jag krossat axeln och börjat engagera mig i fiber. Jag hade ju dessutom bott i Västmanland i tjugo år. Novellen från Skinnskatteberg, där jag alltså bott, handlar om när fibernätet når glesbygden.

Sven Olov Karlsson är en gudabenådad berättare och skildrar sitt Västmanland med kraft, vemod och humor. Historien om byanätet är sorgligt, ja tragiskt, men samtidigt ler jag när jag läser. Här ett citat:

”Ordet bredband hade alltid låtit vräkigt och onödigt härute. Men det lossnade när någon höjdare uppfann ordet byanät. Det passade som nyckel i ett lås.
Att gå samman som by, det kunde man här. Varje höst fyllde jaktlagens bistra gemenskap frysboxarna med kött. Vägsamfälligheternas trassliga kassor täppte till potthål, rensade diken, röjde snö. —
Och byanät lät både folkligt och civiliserat. By var ju vad man var. Nät var samhälleligt, gammelstatligt, som elnät, vägnätet. Nät gjorde ödemark till farbar trakt.
Byanätet skulle uppdatera glesbygden, liva upp Västmanland.”

Nu ska det liva upp Prässebo också så småningom för Länsstyrelsen har beviljat bidrag! Då är det väl bara att sätta igång!?

Regler för bredbandsstöd

Det är inte lätt att vara fiberförening och arbeta för att ge den egna trakten bredband för att möta framtiden. Egentligen borde riksdag och regering ha slagit fast att hela Sverige ska ha höghastighetsbredband och sett till att det blivit så. Nu har man abdikerat och låtit marknadskrafterna ta hand om det i tätorterna och lämnat det åt människorna själva på landsbygden.  I Prässebo upplever vi att vi inte ens har den egna kommunens stöd!

Att läsa Jordbruksverkets regler för stöd till bredband talar för sig själv. Vilket myndighetsspråk! Vilka tolkningsproblem! Hur ska man veta att man gör rätt?
Jordbruksverkets regler fastställdes i december 2015 långt efter det att bidragsansökningarna skulle ha varit inlämnade! Och de ligger djupt inbäddade på Jordbruksverkets hemsida. Jag har plockat ut dem i ett pdf-dokument. Läs själv och begrunda!

Uggla i P4 om fiber – pajasradio!

Jag som gillar Magnus Uggla och gärna lyssnar! Men i fredags bara han öste ur sig hur dåligt fiber är. Ingenting om vad det är och varför. Emma fyllde på med att det bara är ett kommersiellt jippo. Jag blev riktigt ledsen! Men så piggade jag upp mig med att kolla lite på internetmuseum.se och en gammal reklamfilm från Telia från 1996.

Eller vad sägs om detta? Om vad man ska ha Internet till och ansvarige ministern uttalar sig. För precis 20 år sedan.

För att se framåt är det ibland bra att ta en titt bakåt!

Hurra! – 200 påskrivna avtal!

I alla fall 197 – men några till är på gång! Det känns obeskrivligt skönt att så många av medlemmarna – nu snart uppe i 220 – har skrivit på anslutningsavtal. Även om det har tagit tid för EU och staten att fördela pengar (i juni) så går det framåt lokalt! Nu sägs det att bidragsansökan ska vara inne hos Jordbruksverket kring den 21 oktober. Och söndagen den 13 september är det fiberkonferens på Mässan i Göteborg.

Fiber är vackert – men vad kostar det?

Den här bilden finns bland annat på www.prassebofiber.se. Visst är fiber vackert! Du som tvekar, kan väl i alla fall anmäla intresse, så kan vi räkna på vad det kommer att kosta. Det är den stora frågan för många. Vad kommer det att kosta? En beräkning hittade jag hos Bärfendals fiberförening. Tanken med statliga bidrag är att det ska inte bli dyrare för landsbygden än i städerna. I många fall räknar man med 15 – 30 000 kronor per fastighet. Man kan tycka det är dyrt, men man kan också se det som en lika självklar investering som att bygga en väg, dra el eller annan infrastruktur.

Man kan välja olika sätt att betala. Föreningen kan ta lån, man kan själv låna i banken. Man kan dela upp kostnaden på två till tre gånger. Det gäller att komma fram till den lösning som passar en bäst.

Som för hundra år sedan!

Jag läser i Dan Korns bok Mot strömmen och upptäcker att vårt arbete med fiber liknar det som hände för hundra år sedan alldeles efter första världskriget. Den svenska landsbygden elektrifierades i vågor.  Till Västergötland kom elen tidigt tack vare kraftstationerna i Trollhättan och Gullspång. Härifrån gick strömmen ut i högspänningsledningar och i socken efter socken slöt sig folk samman och bildade lokala distributionsföreningar för elström. Oftast anslöt de sig till någon av de stora kraftverkens linjer, men det förekom också att någon gammal kvarn byggdes om till kraftverk.

Nästa elektrifieringsvåg kom på 1940-talet, men på sina hålla dröjde det till 1960-talet och till och med till 1990-talet då man med statliga medel drog ström till trakter framför allt i Norrlands inland – och Västergötland! Hur kunde det komma sig att Västergötland hade så många hushåll utan elström? Jo det berodde på att elen kom så tidigt hit, så många inte vågade hoppa på tåget, utan väntade och sedan blev det svårare att få ström.
Alldeles härintill hos Verner i skogen fanns flera ställen utan ström. Dan Korn skriver om Verner och jag minns honom så väl från min barndom.

Och nu håller vi på med fiber och ska bilda en fiberförening i Prässebo. Hoppas att så många som möjligt ansluter sig. Vi har vaknat ganska sent. I Bohuslän och i  Värmland har man kommit långt. Det finns upp mot tusen fiberföreningar i Sverige – en ny folkrörelse! Hoppas inte historien upprepar sig!