Framtidens Internet

Fiber – Teknik – Framtiden – Internet of Things
(Föredrag hos Prässebo Fiber Ekonomisk förening 22 november 2015)

Innan vi pratar mer om hur vi ska gräva ner fiberkablar i marken och vad det innebär, skulle jag vilja säga några ord om varför vi måste göra det. När vi talar om fiber tänker vi på telefon, teve och Internet. Snart kommer telefon och teve gå över Internet. Så jag tänkte prata just om Internet.

Den tekniska utvecklingen går snabbare och snabbare. Idag känns en persondator nästan lite klumpig. En smart telefon är idag 1000 gånger mindre, 1000 gånger snabbare och 1000 gånger billigare än i datorns barndom.

Ingen kan egentligen sia om framtiden när det går så fort. Ett sätt att förstå är att titta bakåt, för då ser man verkligen hur enormt snabbt det har gått. När Jan Stenbeck ville satsa på mobiltelefoni, satte toppar i näringslivet stopp för det för mobiltelefoner var verkligen inget för var och en.

Det var inte bara Ines Uusman som trodde att Internet skulle bli en övergående fluga. Ansvarig minister Jan Nygren tyckte i mitten på 90-talet att alla människor verkligen inte skulle behöva koppla upp sig på Internet.

Och epost var för löjligt enkelt — så det var inget att satsa på.

Många uttryckte också att Internet var alldeles för komplicerat för vanligt folk.

Och det är precis här man ska se upp. När någon tycker antingen att det är för komplicerat eller för enkelt, då är det ofta den utvecklingen man får se.

Själv resonerade jag lika dumt när det gällde de smarta telefonerna. En telefon är en telefon och en dator är en dator, tyckte jag och skaffade inte en förrän 2013. Men jag hade bara haft den ett dygn när jag insåg hur korkad jag varit. Nu fattade jag att det var en liten dator jag bar med mig i handväskan.

Och jag kommer också ihåg att jag fnös lite åt Youtube. Inte kunde väl små uppladdade amatörvideosnuttar vara nåt. Aj vad jag bedrog mig! Youtube skapades av några killar 2005 och såldes året därpå till Google för – 12 miljarder kronor!

Och nu har tekniksprånget gjort att det faktiskt inte är tekniken som är i fokus utan idéer – idéer hur man ska använda tekniken. Ofta är det tonåringar som kommer på de bästa idéerna.

Ni kanske såg i Ttela nyss att spelföretaget King, som skapats att svenskar, såldes för – 50 miljarder kronor. Det kan jämföras med Volvo personvagnar som såldes till Kina för en tredjedel av den summan.

Internet används faktiskt i all enkelhet mest till kommunikation. Att hänga framför datorn är egentligen ofta att kommunicera med andra, Facebook, Youtube, Twitter, Instagram osv.

Själv välsignar jag Skype som gör att jag kan hålla kontakt med mina barnbarn.

Och så har vi alla bloggar och poddar.

Det revolutionerande är att allt utgår från mottagaren och användaren och det har vänt upp och ner på många maktbalanser. Tänk vad gammelmedia till en början hånade sociala medier. Någon skrev att bloggar var som pissrännor…för det var ju inte journalister som skrev. Nu är alla gammalmedier med på Facebook och har egna bloggar.

Men behöver vi satsa på bredband bara för att kommunicera? Kan vi inte träffas vid kiosken i Prässebo? Jo skulle jag vilja svara, men det är inte bara den typen av kommunikation.

Nu är vi inne i en ny era, kan man säga, när det gäller Internet. Hittills har Internet blivit vad vi människor matar och knappar in på våra datorer.
Men tekniken har utvecklats så att programkoden flyttas från datorn till tingen själva. På så sätt har Internet börjat få egna sinnen. En visionär har uttryckt det så att jorden kommer att få en ny hud. Vi har fått Internet of Things! Thing med th. (En del skojar till det och säger Internet of everything).

Internet of Things

Av Wilgengebroed on Flickr [CC BY 2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons

Thingen, föremålen omkring oss, förses nämligen med sensorer, som läser av omgivning och tillstånd precis som våra sinnen; dom känner ljus, ljud, doft, smak, beröring och uppfattar acceleration, vibrationer och avstånd.

Dom här sensorerna kan samla in mängder med data som måste tolkas. Dessutom kan dom kommunicera med varandra.

Egentligen är det inte alldeles nytt. GPSen är ett thing som ger oss människor ett absolut lokalsinne.

Här är några exempel på Internet of things, stort som smått. Det finns många fler exempel. (hämtade från http://www.anvandbart.se/blogg/)
Blompinne som känner av hur mycket sol, vatten och gödningsmedel plantan får.

Armband som när du klappar det skickas beröringen till en annan människa, t ex till ett barnbarn i Houston, Texas.
Soptunnor som via telefon berättar när de är fulla och behöver tömmas.
Penna som kan spara ens anteckningar till datorn, och som spelar in ljudet också.

Golfhandskar som analyserar din swing och dina slag så du kan bli en bättre golfspelare.

Förr såg man flygande bilar framför sig, men nu finns den självkörande bilen. Det är egentligen inte tekniken utan juridiken som är problemet – vem är ansvarig om det händer nåt?

Många anser att thingen kommer att revolutionera sjukvården. Och det finns ju många appar som har med friskvård och hälsa att göra.
Ett plåster som sätts på huden och som kan mäta hjärtrytm, temperatur, hur mycket UV-strålning man utsatts för och man kan tänka sig fler funktioner…

En handske som förstärker en läkares sinnen genom inbyggt ultraljud som gör att hen kan ”se” in i kroppen.

En body för bebisen som larmar om bebisen slutar andas.

Det finns kontaktlinser kan läsa av blodsockerhalten så att diabetikern har koll.

Den här tekniska utvecklingen gör att vi kommer att vara uppkopplade och kunna kommunicera nästan utan att vi märker det.

Och vad kommer då Internet of things att innebära för oss?

Jo – vi går från att göra saker regelbundet till att göra saker när de behövs. Exempel: vattnar, tömmer sopor, får vård när vi behöver – inte bara rutinkontroller.

Vi blir mer förebyggande, istället för att reagera på saker som redan hänt. Vi kan rätta till felen innan de går sönder. Det blir mycket billigare.

Vi kommer att veta hur det ligger till i stället för att gissa.

Vi kommunicerar, vi sköter våra bankärenden, vi handlar en hel del, vi roar oss och spelar och ser på teve när det passar oss osv tack vare Internet.

Men nästa stora område för Internet är alltså offentliga sektorn. Här är vi är bara i början.

Citat: ” i omvärlden pekar allt på en effektivare, smartare och mer ”internetifierad” offentlig sektor”. Det är hämtat från Helsingborgs kommun.

I Västerås kommun har man kommit en bit med att använda e-tjänster i hemvården, till exempel nattillsyn, bildtelefoni, spisvakt mm.

Nästa år kommer vi genom e-hälsomyndigheten att få personliga hälsokonton, om vi vill, som beskrivs som en revolution inom vården. Här kan man samla all information om sin egen hälsa och sjukhuskontakter på ett och samma ställe över tid. Man kommer att kunna dela information med andra, till exempel en nära anhörig.

Mycket i den här utvecklingen är just som jag sa tidigare att det är anpassat till oss människor och inte till myndigheten.

Stefan Fölster går t.o.m. så långt att han uppmanar politikerna att ställa krav på offentliga verksamheter att åstadkomma en digital effektivisering med 4 % per år. I stället för att höja skatten.

I morgon (23 november 2015) börjar Internetdagarna 2015 i Stockholm. En av programpunkterna är Internet och staden. När jag ser det blir jag orolig. Hur är det med landsbygden då?

Ofta möter man attityder som ska verkligen dom som bor på landsbygden kunna kräva lika mycket service som i tätorterna osv.

Med den här snabba tekniska utvecklingen kommer vi att behöva vara ordentligt uppkopplade i framtiden även på landsbygden. Då räcker det inte med ett ojämnt mobilt bredband eller ett ADSL-nät, som monteras ner.

Det är nu så att fiber, som kan ge oss den bästa uppkopplingen, har funnits rätt länge. På 1990-talet började man bygga fiber i storstäderna. Man bygger alltså där det är ekonomiskt lönsamt. Det fick bli en fråga för marknaden.

Men egentligen är det här en stor och viktig politisk fråga om landsbygden ska få samma förutsättningar som tätorterna.

När telefonnätet kom till var det självklart en politisk fråga att hela Sverige skulle täckas. Så är det inte nu! I stället har det funnits alldeles för många bromsklossar – inte minst politiker på riksnivå. Och vi upplever inte att vi har något stöd på kommunal nivå heller.

Det hänger på att vi gör jobbet själva. Staten bidrar visserligen med 40% av kostnaden för att det ska kosta ungefär lika mycket som i tätorterna, men för att få det stödet är det en jätteapparat med många myndigheter inblandade.

Och det mest illavarslande är tycker jag att när vi lämnat in ansökan i september 2015 säger Jordbruksverket att man inte kan betala ut bidragen till de lokala föreningarna förrän tidigast i maj 2016 – 8 månader senare. Och varför det då? Jo dom håller på att införa ett nytt datasystem. Då blir jag riktigt rädd att det systemet är för gammalt redan när det införs.

Det blir fler och fler föreningar som tar saken i egna händer och börjar bygga utan att få besked om bidrag… och finansierar det på annat sätt.

Vi måste alltså göra det här själva för att vi ska kunna leva och arbeta just här där vi bor nu. Och om det inte är vi, så är det unga människor som ska kunna välja att bo på landsbygden i Prässebo och Nygård. För att det ska finnas en framtid här!

Vi måste fråga oss: Vilket samhälle vi vill ha? Vad händer om landsbygden blir utanför? Blir det något slags reservat? Vad kostar det om vi INTE gör det här?

Nu kan man ju också fundera på vad som händer om Internet of things utnyttjas på ett negativt sätt? Men det kan vi prata om en annan gång.

På Evas fiberblogg kan ni se varifrån jag har hämtat det här jag talat om och kolla gärna alla andra roliga saker som redan finns och som snart kan finnas, men tänk som sagt på att när du skrattar som mest– då vet du att så kommer det att bli! Skrattar bäst som skrattar sist!
Tänk om det vänder trenden och landsbygden börjar befolkas igen!
Det blir i alla fall bättre och billigare med fiber om vi hjälps åt att bli fler medlemmar! Tack för mig!

© Eva Atle Bjarnestam 2016